Nu fick jag som jag ville

För att liva upp tillvaron lite gick jag till frisören. Här behöver man inte vänta utan kan gå dit och får en tid med en gång. Så har det varit de två gånger jag klippt mig här i Arles i alla fall.

Idag hade jag turen att det var en assistent där som kunde lite engelska. Det gjorde antagligen också så att frisören verkligen gjorde som jag sa när jag sa "Gör som du vill". Jag brukar säga det men det blir ändå inte så stor skillnad. Nåja, idag är det skillnad. =)
Jag har aldrig haft så kort lugg tex. Som ni ser på översta bilden är den nån cm precis vid hårfästet. (hoppsan tänkte jag när hon med ett rejält klipp hade klippt av det) Antagligen för att jag ska få det andra lite längre håret att stå rätt upp.
Vill du att vi ska bleka lite i topparna? frågade assistenten och jag var sugen på förändring så jag sa ja. Därav den blå färgen. Jag kunde inte låta bli att be honom att ta ett kort med min mobil och så sa jag att jag ska skicka det till min man så han får se mitt blåa hår.
Nåja, jag är nöjd och hoppas att jag får till det lite spretigare när jag tvättat det själv. I det som går att "spreta" vill säga. Det är ju rätt kort för övrigt.

Nu undrar ni kanske vad jag hade för bild med mig som inspiration? 

Den här var det, londonish sa assistenten och log.

Tur att de inte blekte det så mycket i alla fall.

Nu blir det lite tv och stickning och ett försök att ta hand om mig och alla de faser som jag plötsligt börjat vandra mellan. Har ni hört talas om turistfas, tomrumsfas, konformistfas och assimilationsfas? Kulturchock är samlingsnamnet och det drabbar visst såna som mig och alla andra som flyttar utomlands och tillbaka.