Finkofta

 Äntligen, efter minst fem år i stashen plockade jag fram mitt röda silke-alpackagarn och började sticka en Miette-kofta. Jag har stickat den en gång förut, i brunt gotlandsgarn, och har älskat den. Nu hoppas jag att den här blir lika ofta använd. Det är en stor skillnad och det är vikten. Min bruna vägde 185 gram och den här väger ca 550 gram. Gissar att den kommer att hänga ut sig lite.

En sak som jag tyvärr stör mig på är placeringen av raglansömmarna. Jag brukar alltid räkna om mönster när man stickar uppifrån och ner eftersom jag inte tycker om när raglansömmen går uppe på axeln. Jag borde sett det på andras projekt på ravelry, men brydde mig tydligen inte om det. På min bruna kofta syns det inte, men på den här syns det tydligt. Nåja, nu är det som det är.

Miette-koftan

Eftersom jag har en begränsad mängd garn till min Miette stickade jag klart knäpp- och halskanter innan jag stickade ärmarna.

 Dessutom stickade jag ärmarna bara nästan färdiga för att sedan blocka och se om garnet växer i tvätten som silkealpaca-garn gärna gör.

 Här ligger koftan i blöt och strax har den torkat och i eftermiddag kan jag nog prova den och sedan sticka det sista på ärmarna innan koftan är helt klar och jag kan börja använda den. Garnet som legat i ca fem år i mitt garnskåp kan till slut börja användas i form av en kofta.

Framplockat

 Det röda garnet jag precis lagt upp med köpte jag för ungefär fem år sedan för att det skulle bli en kofta. Sedan har det blivit en hel del andra koftor stickade, men ingen röd. Men härom kvällen skrev Emma på instagram, om att hon var sugen på en röd kofta och så startade hon hashtaggen #Stickarödkofta2015 och då blev jag sugen på att sätta igång. Sagt och gjort, garnet talade om att det ville bli en Miette och så här långt har jag kommit nu. Eller egentligen lite längre, men ungefär så här. Jag ville sticka uppifrån och ner för att kunna göra åt allt garnet. Jag hoppas verkligen att det kommer att räcka. Men det vet vi inte än på ett tag.

De senaste dagarna har vi nästan haft vårväder. Med 16-18 grader varmt i skuggan på eftermiddagen och superskönt i solen har jag kunnat sitta och värma mig på terrassen då och då. I går på marknaden såg vi också att det kommit mimosa och då köpte vi en bukett för att få in solsken i vårt hem. 

Rakad

När jag fotat dagens outfit för #handmade365 såg jag hur tydligt nopporna syns på min Miette. Härmdagen läste jag om någon som använt en engångshyvel för att raka bort noppor och nu var det läge att testa det.
Jag kan berätta att det gick hur smidigt som helst, faktiskt mycket bättre än med en maskin avsedd för ändamålet. Är man bara lätt på handen är det ingen risk att tröjan skadas.
Jag är också väldigt nöjd med mina nya, gula thermoleggings. De kommer att passa bra i vinter. Tror nog att jag ska köpa några till på marknaden för de här var tillräckligt långa i benen än flera av de jag har sedan tidigare och det är ju skönt om de inte kasar ner i grenen.

Ullig kofta

Under alla timmar i bilen har jag hunnit sticka lite också förstås. Även om vi byter förare varannan timme blir det ju en hel del sticktid när man åkt totalt nästan 600 mil. Min Miette har "bara" ärmarna kvar. Den kommer nog att bli jättefin och skön att ha till hösten.