Bilstickning m.m.

Vi var ute på roadtrip söndag till måndag och även om jag körde halva vägen hann jag sticka en del också. Den här gången blev det mina tvåändsstickade vantar som jag stickade på. Jag har börjat på tumkilen på den andra vanten så det dröjer inte jättelänge innan de blir klara. Hoppas bara att garnet räcker. 

Idag hade jag däremot ingen lust att sticka på vantarna så jag tog fram ett ufo från i somras och satte igång. Det är en sweater poncho som heter Arvingen och jag stickar i ett vintagegarn ur samlingen ihop med en tråd mattgarn som jag köpt på Kasthalls fabrikshop i Kinna. Det blir fint och det kommer att bli en varm gosig ponchotröja att ha i vinter. Det går lite segt men ändock framåt.

Oktober-UFO

I oktober har jag valt att sticka klart en tvåändsstickad vante i ufo-bloggen Från UFO till FO 2016. Jag velade länge innan valet föll på de här.

Jag hade tänkt en sjal först men eftersom den stickas på mina Signature-stickor vågade jag inte ta dem i handbagaget när jag flög i torsdags. Men de här vantarna blir bra. Jag började sticka på dem för snart två år sedan så nu är det verkligen dags att de blir klara. Jag har en hel del resor framför mig nästa helg så jag kommer nog att hinna en bit. Egentligen borde jag väl lägga upp och sticka den andra vanten för att försöka få dem något så när lika men så blir det inte nu. Jag är glad om jag åtminstone får en hel vante klar och så får jag lösa problemet med olika stora vantar senare om det blir så.

Aktivt arbete

Jag förstår att det skulle gå väldigt fort att bli klar med en stickning om jag bara stickade på en åt gången. Men så funkar inte jag. Just nu har jag 7 aktiva stickningar, eller sex om jag ska vara helt ärlig. Den sjunde, som är ett par tvåändsstickade vantar, stickar jag inte på varje dag, men det gör jag med de andra.

Överst ligger två babybyxor som jag stickar till kommande barnbarn. Det första är väntat i dagarna och nästa kommer i juli. Det blå och röda i mitten är ett par sockor till mannen och rabarbersockorna till mig. Sedan ligger en rostfärgad Emelie-kofta, sedan en blåbärsmössa till barnbarnet som dyker upp när som helst och till sist de pågående, vackra tvåändsstickade vantarna, som kanske får bli min flygstickning på söndag när jag åker mot Sverige.

Hemma igen!

I natt kom vi hem till Arles igen och även om det är soligt och fint är det väldigt kallt. Delvis på grund av den iskalla mistralvinden, men temperaturen är också låg även om det inte är minusgrader.

Min flygstickning i går var ett par tvåändsstickade vantar i mönster från Marias Garn. Ahi heter de. Jag hade stickat den nedre kanten före resan, så det blev tre "rutrader" stickade igår när vi väntade och förflyttade oss. Det är verkligen kul att jag kommit in i att sticka tvåändsstickning igen och det går framåt trots det långsamma sticksättet.

Flygstickning

När jag åkte till Sverige före jul stickade jag på de här halvvantarna och nu under vistelsen har de blivit klara. Jag ska bara fästa trådarna för att de ska vara helt klara. Idag flyger vi söderut igen och då flygstickar jag på mina Ahi tvåändsstickade vantar från Maria G.

Framsteg

Det går framåt, men nu har jag faktiskt annat jag måste göra!

Julstickning

Nu har jag kommit igång att tvåändssticka igen. Det var väldigt länge sedan känns det som men äldsta dottern har nyss gått kurs och lärt sig och då har jag börjat tänka att jag också ska sticka igen och idag när Dödergök la ut sitt mönster på vantar och halvvantar plockade jag till slut fram lite garn och mitt kursmaterial från Handarbetets vänner. Jag har kommit igång och det ser bra ut men visst är det pilligt när man inte gjort det på länge.

I can't believe it's true

Till slut, efter mycket slit och oförmåga att tro att de någonsin skulle bli klara, är de just det. Klara!
Ena socken är lite bredare än den andra trots att jag försökte sticka dem parallellt. Men jag tror inte att det gör något.

Ser verkligen fram mot att överlämna dem till min älskade son, så att han slipper frysa om fötterna.
Lita på att det är mycket kärlek och solsken instickat i dessa sockor.

Ett av mina allra äldsta UFO

Det finns kanske något/några som är äldre men de tvåändsstickade sockorna till sonen är nog det som tyngt mig mest. Nu har jag fått fart och en socka är klar och jag håller på med tåavmaskningarna på den andra.

Det ska bli så skönt att överräcka dem till honom när vi ses i början av juni.

Peppad

Oj, vad snabbt det går framåt med lite peppning varje varv. I söndags stickade jag från den blå tråden till blommans fästpunkt och igår ändå upp till tåavmaskningen. Nu håller jag på med andra sockan och är ungefär där blomman är på den här. Heja mig, nu är jag snart klar med mina första och sista tvåändsstickade sockor. De är i storlek 44 dessutom och det är ju alldeles onödigt att göra så stora. Men samtidigt stickar jag in en massa kärlek och solsken till sonen så att han inte behöver frysa om fötterna kommande vintrar.

Sock sock sock

Plockade fram tvåändsstickningen som någon gång ska bli sockor till ena sonen. För att peppa mig själv och visa att jag faktiskt tar mig framåt virkade jag en liten blomma som är fäst på en broschnål. Då blir jag peppad varje gång jag stickar förbi den och blir lite gladare för varje varv.

Splittrad

Det är så mycket jag vill göra och så mycket jag vill ska bli klart nu. Men det är en maska eller ett stygn i taget som gäller.

Har precis avmaskat en häl på de tvåändsstickade sockorna jag haft på gång sedan 2011. Men nu ska de bli klara. Helst till sonens namnsdag i slutet av januari. Vi får se hur det går med det...

Vill...

...starta nya stickningar men vill samtidigt göra klart det jag håller på med. Det blir det sistnämnda. Förutom de små sockorna som jag ska ha med på uppläggning-och-avmasknings-workshopen jag ska ha på syfestivalen håller jag på med min gröna tunika. Den kunde inte följa med till Sverige när jag var där så jag har kommit av mig lite. Jag håller ju också på med en Still Light Tunic i plommonfärg, Offekoftan i brunrandigt med lila kant och till bloggen 12 under 12 under 2012 har jag anmält sonens tvåändsstickade sockor. Jag borde skämmas att de inte är klara eftersom han fick de ofärdiga till sin födelsedag i augusti och så blev de inte ens klara till jul. =(

Långsamhetens lov

Det är kul att se bården växa fram. Drömmer redan om fler tvåändsstickningsprojekt. Men jag tar en sak i taget.
Läs om fler som stickar tvåändsstickning i bloggen Vi 2 i sommar.

posted from Bloggeroid

Kanske nu?

Sonen K är väldigt frusen om fötterna så jag har tänkt sticka ett par tvåändsstickade sockor till honom. Förhoppningsvis blir de klara till jul.
Blev så inspirerad av Lisitalous sockor att jag kanske kommer igång nu. Jag har iallafall nystat garnet.

posted from Bloggeroid